lördag 29 maj 2010

Klyftorna ökar

Borgarregeringen har under sina nästan fyra år vid makten konsekvent fört en politik, som resulterat i ökade klyftor. Man rivstartade med att kraftigt sänka a-kassan - den arbetslöse fick mycket lägre ersättning är förut. Regeringen gjorde det också dyrare att vara fackligt ansluten, varför många gick ur facket. Därmed blev de som löpte störst risk för arbetslöshet också utan skydd - vilket många tusen dessvärre snart blev varse. Samtidigt som det nya arbetarpartiet moderaterna sänkte skatten för folk som hade arbete försämrade man socialförsäkringarna. Fattigdomsfällan slog igen om allt fler.

Vad ser vi? Det politiska landskapet ändras i grunden. Det skattefinansierade skyddsnätet försämras, medelklassen finner att samhället inte längre ger tillräckligt skydd vid inkomstbortfall. De ser sig om efter andra lösningar och kan skaffa sig hyggligt billiga privata försäkringar. Vill den fattige skaffa egna försäkringar blir det dyrt, för försäkringsbolagen kräver högre premier av dem som oftast löper större risk att bli sjuka eller arbetslösa. Så fungerar nämligen den fria marknad som måste tjäna pengar - till skillnad från det samhällsorienterade systemet, som har alla medborgares bästa i sikte.

Allt det här resulterar i ökade klyftor. Egoismen breder ut sig, solidariteten urholkas: Det kan verka lockande för de väl bemedlade i närtiden, men det gäller att se längre!

Det är nu vetenskapligt belagt, att ju mindre klyftor ett samhälle upplever, desto bättre blir det för ALLA att bo där! Barnadödligheten blir lägre, barnen mår bättre, skolresultaten blir högre, kriminaliteten minskar, människor får större tillit till varandra, det blir högre kvalitet i vården, medellivslängden ökar. Även initiativrikedomen ökar, och t o m de rikaste mår bättre i jämlikare samhällen!
Sverige har legat högt över hela skalan, men borgarna går i spetsen för ett samhälle som, likt lågskatte-Amerika, blir alltmer ojämlikt och därmed mer konfliktfyllt och otrivsamt att bo i.
Det är nödvändigt att se längre än till nästa val!

Ove Klinthäll

fredag 28 maj 2010

Många ord, lite handling

Alliansens arbetsgrupp för äldrepolitik presenterade häromdagen sin slutrapport med förslag för att utveckla politiken under nästa mandatperiod. Det är en kaskad av ord, både om den mandatperiod som varit och om de kommande fyra åren.

Mycket är bra, annat är bara till intet förpliktigande ordkaskader. Det som fascinerar är att man inte med ett ord berör den orättvisa skatten för pensionärer. Den fråga som har diskuterats mest under den här mandatperioden, och upprört de flesta pensionärer, det förbigår man med total tystnad. Inte heller för de kommande åren har arbetsgruppen något att säga!

Tack för beskedet. Socialdemokraterna, däremot, lovar att skillnaden i skatt för samma inkomst ska bort. Pensionärer ska inte diskrimineras.

Mårten Arnberg

torsdag 27 maj 2010

Möjligheternas land eller Föregångslandet Sverige?

Årets valrörelse utvecklar sig till en valrörelse i retorik. De två stora partierna går till val med varsin paroll enligt rubriken. Men vilken paroll är Socialdemokraternas, vilken är Moderaternas?

Retorik i valrörelsen, alltså konsten att i tal övertyga, kanske inte är så dumt egentligen. Det är i talet som olika politiker har chansen att koppla samman sina idéer med vad man sedan vill göra i handling. Genom att tala med oss väljare får politiken chansen att påverka och övertyga. Men det är klart, det som sägs måste ju hänga ihop med det som görs, annars blir det inte bra.

Om vi går tillbaka till vad som sas i valrörelsen 2006, så hade ju t.ex. Reinfeldt ett uttalande om att hans tid vid makten ska värderas utifrån hur det går med sysselsättningen och arbetslösheten. Alla kan ju då konstatera att retoriken och resultatet inte går ihop. Sysselsättningen har inte ökat, det har däremot arbetslösheten.

Valrörelsen hittills visar att Moderaterna har blivit försiktigare. Både Reinfeldt och Borg har i dagarna gjort uttalanden om att Sverige som det är nu, ligger väldigt nära deras idealsamhälle!

Det är bra att Moderaterna talar klarspråk. Hög arbetslöshet, förödande ungdomsarbetslöshet, ökande långtidsarbetslöshet, försämrad A-kassa, försämrad sjukförsäkring, motsvarar alltså det som Moderaterna menar med Föregångslandet Sverige.

Jag föredrar nog Möjligheterna land med Mona Sahlin som statsminister!

Mårten Arnberg

onsdag 26 maj 2010

Vart går Centern?

Tidigare har angrepp från vänster nästan alltid riktat sig mot såväl gamla som nya moderater, men nu tycks centern ha gått om (M) i högerspökerier. I varje fall CUF. Organisationen har gått till strids med utropet ”Fuck facket 4-ever”. Vänligt översatt blir det ”Slopa facket för alltid”. Tre miljoner spenderar man på detta framåtsiktande scenario.

De anställda ska alltså inte organisera sig för att kämpa för rimliga rättigheter, arbetarna ska bara godta vad arbetsgivarna bestämmer. Envåldsrätt mot maktlöshet. Klyftorna vidgas.

CUF såväl som alla andra bör beakta detta: Hela samhället mår bättre på strängt taget alla sätt om ojämlikheten minimeras. Det är numera vetenskapligt fastslaget. Don´t forget that, om vi nu ska använda CUF-språket.

Ove Klinthäll

lördag 22 maj 2010

Det skall löna sig att arbeta

Det skall löna sig att arbeta

Det skall löna sig att arbeta säger Moderaterna. Precis som om alla vore stafettläkare. Den gruppen har tydligen hittat de rätta ”ekonomiska incitamenten” för att arbeta. De allra flesta av oss får arbeta i alla fall och inte känna efter om de rätta ekonomiska incitamenten infunnit sig eller inte. Såvida man inte är moderat förstås. Han ligger tydligen på sofflocket och väntar på bidrag om inte de rätta ekonomiska drivkrafterna (incitamenten) uppenbarat sig. Rätt märkligt då moderaterna också säger sig vilja värna om arbetslinjen. En sann moderat jobbar då underförstått endast om han tjänar rejält på det. Annars kan det kvitta.
Intressant i sammanhanget vore att få veta vilka bidrag en moderat kan få i stället för att arbeta och som andra medborgare inte känner till. Om det är a-kasseersättningar som avses, är de klart sämre att ha, än någon form av löneinkomst. Det var det redan på den gamla S-regeringens tid och inte har det blivit bättre under Borgs och Littorins styre. A-kassan måste därför återställas till en anständig nivå efter valet i höst. Den kommer i alla fall inte att locka folk till sofflocket i stället för att arbeta. Så generös blir den aldrig.
Kan det vara så i stället, att en moderat har en extra förmögen make/maka, aktieutdelningar, stora arv eller uttag ur egen skog, vid sidan av sin löneinkomst alternativt a-kassa, och tror att alla andra har det också. Inget kan vara felaktigare.

(S)eniorer i Norrköping

Robert Höglund

onsdag 19 maj 2010

Besvikna borgare

Det är spännande att nu höra och läsa hur besvikna de borgerliga företrädarna är just nu. De hade bespetsat sig på att få gotta sig i en skattedebatt där man kunde beskriva hur vanliga människorna skulle drabbas av en ”skattechock” När sedan de röd-gröna presenterar sina gemensamma förslag för några veckor sedan, så fanns det inget förslag om att höja skatten för vanligt folk.

Överraskningen var så stor att många moderater inte hann ändra sina uttalanden, t.ex. finansminister Borg, som av bara farten fortsatte att prata om ”skattechock”. Till och med borgerliga tidningar kallade Borg för löjlig.

Nu upprepas proceduren igen. Statsrådet Björklund presenterade igår ett förslag om betyg i årskurs 6. Socialdemokraterna säger ja till förslaget. Trots det skriver NT idag på sin ledarsida om hur rasande!! Mona Sahlin är inför förslaget. Löjligt var ordet.

Det blir mer och mer uppenbart att valet kommer att handla om vem man har störst förtroende för. Det är där vi seniorer kan göra vår största insats. Bara genom att finnas till, så faller ju de borgerliga argumenten om att en socialdemokratiskt ledd regering skulle rasera Sveriges ekonomi, om att en röd-grön regering skulle rasera välfärdssamhället.

Kom ihåg vilka det var som byggde landet!

Mårten Arnberg

söndag 16 maj 2010

Upprop till seniorer i Norrköping

Den 12 maj publicerade vi ett Upprop till alla seniorer i Norrköping på Norrköpings Tidningars debattsida under rubriken Stoppa nedmonteringen av välfärden.

För dig som missade texten i NT så återger vi den nedan.

Upprop till alla seniorer i Norrköping.

Den allmänna bilden av en senior är en person som varit med länge. I samhällsdebatten förknippas vi ofta med vård, omsorg och ökade kostnader. Vi som varit med länge och kanske uppnått pensionsåldern efterfrågas inte i politiken eller i samhället i övrigt. Detta vill vi ändra på. Äldres erfarenhet och kunnande behövs.

Vi som undertecknat det här uppropet är Socialdemokrater med lång erfarenhet av politiskt arbete på olika arenor. Kort sagt – vi hör till de generationer som har byggt det här samhället.
Vi vill förhindra den gradvisa nedmonteringen av välfärden som nu pågår. Vi vill ha ett samhälle som är rättvist och solidariskt. Med rättvisa menar vi att alla har en uppgift i samhället, oavsett om man är ung eller gammal, är lågavlönad eller högavlönad, om man är kvinna eller man, om man är född i Sverige eller i ett annat land.

Med solidaritet menar vi att den som har mer, ska bidra med mer till samhället än den som har lite. Visst ska det löna sig att arbeta, men det ska också löna sig att ha arbetat. Därför är skillnaden i beskattning mellan lön och pension oacceptabel. Klyftan mellan pensionärer och löntagare får inte öka mer, den ska bort.

Boendet är grundläggande för den egna tryggheten och livskvaliteten. Många är oroade för hur boendet ska fungera när de blir äldre. Det är en oro som sträcker sig långt ner i åldrarna. Det måste därför finnas ett varierat utbud av bostäder. Om äldre får tillgång till senior- eller trygghetsbostäder kan behovet av heldygnsomsorg minskas. När hälsan sviktar och kroppen värker då ska hemtjänsten, vården och omsorgen finnas där. Och den ska vara av högsta kvalitet.

Norrköping har de senaste åren investerat i flera nya äldreboenden, det senaste i Hageby. För att möta växande behov krävs en fortsatt hög utbyggnadstakt. Tillgängligheten i sjukvården måste bli bättre. Äldre med stora vårdbehov ska inte behöva tillbringa timmar i väntan på att bli insläppta till doktorn på Vårdcentralen eller Vrinnevisjukhuset.

Vi vill arbeta för
att äldre möts med respekt och tilltro. Vi vill själva bestämma över våra liv.
att lön och pension ska beskattas lika.
ett varierat utbud av bostäder med god tillgänglighet och service.
att Norrköping fortsätter bygga nya äldreboenden för att möta det ökande behovet.
att maten som erbjuds inom hemtjänsten och i det särskilda boendet ska vara av högsta kvalitet och tillagad av lokala råvaror så långt möjligt.
att tillgängligheten blir bättre i sjukvården.
att hemsjukvården förstärks och samordnas med kommunens hemtjänst.


(S)eniorer i Norrköping
Majlis Alm Mårten Arnberg Janne Berglund
Margarets Borggren Per Colliander Rita Eklund
Inger Gustafsson Sonny Gynnhammar Robert Höglund
Lars Karlsson Ove Klinthäll Ulla Petterson Carvalho

tisdag 11 maj 2010

Moderat skattepolitik- frihet för vem?

Har alldeles nyligen kommit hem från en resa till Europas geografiska hjärta. Det är intressant att göra jämförelser med föhållanden hemma och borta. Även om det under några dagar inte går att få en helt rättvisande bild av det land man gästar. Vår svensktalande guide, som levt en tid här i Sverige och känner till hur det fungerar hos oss, gav en ganska bra bild av levnadsförhållandena i vårt värdland. Medelinkomsten där är mycket låg, kostnader för hyra och andra omkostnader är höga. Visserligen är skatten låg, 20 procent och det fungerar säkert bra för den med höga inkomster. För en låginkomsttagare däremot, som kanske inte ens kommer upp till medelinkomsten är det besvärligt att få ihop hushållets ekonomi, eftersom var och en måste stå för sociala försäkringar och andra avgifter.


Fredrik Reinfeldt och hans alliansregering arbetar som bekant med att få ner det svenska "skattetrycket". För moderaterna är det frihet att betala så lite skatt som möjligt. Men vilken är deras gräns? Är det 40, 30 eller rent av 20 procent? Resultatet av deras politik blir att kostnader lastas över på den enskilde löntagaren. Med en låg skattesats måste alltmer avgiftsfinansieras. Alla är nog överens om att ingen ska behöva betala en krona för mycket i skatt, men det ska vara en skatt som täcker kostnader för allas vår trygghet. Dessutom ska det vara en jämlik skatt mellan löntagare och pensionärer. För solídaritetens skull är det säkrast att Mona Sahlin får ta hand om rodret den 19 september.


Majlis Alm

Kluven tunga (M)

Jag undrar om inte moderaterna talar med kluven tunga, beroende på i vilket forum de befinner sig.
I sin NT-blogg skriver o-rådet Fredrik Bergqvist att moderaterna vill sälja konferensverksamheten i LouisDeGeer.
Han påstår att det finns företag som kan sköta den verksamheten mycket bättre än kommunen.
Det är ett förakt mot dem som nu sköter verksamheten och gör det med framgång.
Detta med att det skulle finnas andra företag som gör det bättre är bara pladder. Något sådant förslag har heller aldrig framförts av de moderater som sitter i Upplev Norrköping AB:s styrelse, det kommunala bolag som ansvarar för bl a konferensförsäljningen via dotterbolaget LouisDeGeer.

Janne Berglund

måndag 10 maj 2010

Din röst räknas den 19 september

Vi lever i kristider. Är det inte finanskris, så är det Eurokris. Men det finns en bransch som har högkonjunktur – opinionsundersökningarna. Det kommer minst varje vecka, ofta varje dag, olika undersökningar som sedan redovisas som nyheter eller som debattartiklar.

Det finns ett ordstäv som säger; som man fråga får man svar. Detta gäller i högsta grad för opinionsbranchen, inte bara inför kommande val utan också för diverse intresseorganisationer som vill slå ett slag för sin idé.

Ett gott råd. Lita inte på opinionsundersökningar. Den 19 september får du själv vara med och lägga din röst. Det är den som räknas och det är den som avgör vilken framtid vi ska ha i det här landet. Tro inte att något är avgjort bara för att en opinionsundersökning säger det ena eller det andra. Det är viktigt att alla använder sin röst i år, precis som det varit ända sedan vi fick allmän rösträtt för 90 år sedan.

Mårten Arnberg

torsdag 6 maj 2010

Att bo är en samhällsfråga

Våra liv är starkt förknippade med var och hur vi bor. Unga människor har i allmänhet inte möjlighet att köpa villa eller bostadsrätt. De behöver en liten billig bostad när de ska flytta hemifrån och starta sitt egen vuxna liv.

Det är svårare än någonsin att ordna en bostad i Sverige. Mer än hälften av landets kommuner har brist på bostäder. Även i Norrköping ökar behovet av nya bostäder, här är vi på gränsen till bostadsbrist.

Bostadsbyggandet och i synnerhet byggandet av små lägenheter haltar. Unga har ingen möjlighet att söka sig ett eget boende till rimliga kostnader.

En grund för detta är avskaffandet av investeringsstödet. I den rödgröna budgetmotionen i riksdagen satsas på ett statligt investeringsstöd på 1,4 miljarder kronor

Det tror jag kan få fart på byggandet. Men det förutsätter en annan regering.

Margareta Borggren

Stor skillnad på politik

Jag har de senaste dagarna besökt två valmöten med stora skillnader. I tisdags besökt nästan hela regeringen Norrköping och Hörsalsparken, igår var Thomas Östros på Hemgården.

Regeringsföreträdarna, med de fyra partiledarna i spetsen, drog fram på ett sådant sätt att det påminde om ett supportergäng till någon avdankad stockholmsk idrottsklubb. Budskapet var enkelt; vi är bäst, vi är vackrast, vi vinner jämt! Efter 10 minuter drog de vidare.

Den möjliga väljare som vågat sig dit fick absolut ingen information om vilket politik de borgerliga avser att föra nästa mandatperiod. Thomas Östros valde i stället att berätta om vilken politik som de röd-gröna vill föra efter en valseger den 19 september. Lugnt, sakligt, med tydliga svar på alla de frågor som ställdes under en dryg timme.

Valet i höst verkar stå inte bara mellan två olika ideologier, utan också mellan två helt olika sätt att betrakta väljarna. Den ena sidan ser väljarna som en skock som behöver underhållas med ballonger och brandgula kläder, den andra sidan ser väljarna som människor som i samtal ska vara med och bestämma över vår gemensamma framtid.

Vilka som vinner avgör du på valdagen.

Mårten Arnberg

onsdag 5 maj 2010

Omtanke och respekt

I måndags presenterade de röd-gröna sin budgetmotion för de kommande åren. Förutsättningen är förstås att vi får en ny regering i höst. Det är mycket bra att man börjar arbeta bort den orättvisa pensionärsskatten.

Skillnaden i skatt mellan en som arbetar och en pensionär kommer att halveras. Har du en pension på 18 000 kronor i månaden, så minskar skatten med över 500 kronor nästa år. Också bostadstillägget kommer att höjas. Dessutom kommer statsbidraget till kommunerna att öka, vilket bör få genomslag för bland annat hemtjänsten.

Som synes föreslås en politik som vi som växt upp med en Socialdemokratisk regering kan känna igen. Det finns en omtanke och respekt för oss som lagt det aktiva arbetslivet bakom oss. Något att tänka på nu när valdagen närmar sig.

Mårten Arnberg

tisdag 4 maj 2010

Bra Mona!

Sitter just och lyssnar på debatten mellan Mona Sahlin och statsminister Reinfeldt. Det är andra gången på 45 minuter som de två debatterar i morgon-TV, och Mona blir mer och mer övertygande, samtidigt som Reinfeldt blir surare och surare. Bra Mona, stå på dig!

För oss seniorer känns förslagen från de röd-gröna bra. Den högre skatten för pensionärer kommer att minska i ett första steg med 400 – 600 kronor per månad för att senare under mandatperioden försvinna helt.

Ett annat viktigt inslag är ökade anslag till kommunerna. Alla vi som använder kommunernas olika verksamheter, vare sig det gäller hemtjänsten för oss äldre eller resurser till barnbarnen i skolan, vet hur viktigt det är med bra fungerande kommuner. Kommunerna står för mycket av det vi kallar välfärden. Det är resultatet av en medveten politik. Det kan det vara värt att fundera på, när de borgerliga gnäller över att kommunerna bara slösar bort pengarna.

Mårten Arnberg

måndag 3 maj 2010

Bränner dom pengar i Rådhuset?

Idag presenterades de röd-grönas budgetförslag för den kommande mandatperioden. Lyssnar man på de borgerliga kommentarerna, så kommer nu Sverige att försänkas i det eviga mörkret.

Skattechock! skriker Reinfeldt och hans statsråd. När skatten tas in från de med inkomster över 40 000:-/månad, då tror tydligen många att pengarna försvinner. Är det ingen som kan tala om för dem att dessa pengar dyker upp igen i form av löner till vårdbiträden, till fler lärare i skolan, till inköp av mat osv.

Det verkar som om borgerliga politiker tror att t.ex. pengar till kommunen används för att elda i pannorna med.

Mårten Arnberg

lördag 1 maj 2010

Falskt vittnesbörd

Odells definition på Toblerone-politik är ”att försöka få något utan att betala för det”. Det är mer än en antydan att det var det Mona Sahlin gjorde, när hon köpte en ask Toblerone med användande av det kreditkort hon hade som statsråd.
Och det gjorde hon alltså inte. Det är falskt vittnesbörd att påstå något sådant.
Handlar man med ett kreditkort, dras pengarna som bekant från kortutställarens konto, och företaget skickar sedan räkning till kortinnehavaren. När räkningarna på Mona Sahlins kortutgifter kom, markerade hon tydligt vilka av dem som var privata, och betalade dem själv.
Bråket uppstod, därför att kortet enigt föreskrifterna var avsett för utgifter i tjänsten. Men med tillägget att om det användes för privata utgifter, så skulle detta anges på räkningen.
Det är knappat onaturligt att av detta dra slutsatsen att kortet får användas privat, så länge man talar om det och betalar räkningen själv. En annan som också använt kortet privat var utbildningsministern i den borgerliga regering, som avgick 1994, Per Unckel (M). Ytterligare en var justitieministern i samma borgerliga regering, Reidunn Lauren, som regelbundet använt kortet för privata utgifter (fast OK, ingen Toblerone, bara kläder).
Laurén vidhöll i debatten om kreditkortsanvändningen att hon gjort en korrekt tolkning av reglerna, och som utbildad jurist och regeringsråd får hon väl anses ha tillräcklig juridisk kompetens för att bedöma det. Åklagarämbetes förundersökning av ärendet gav exakt samma slutsats.
Per Unckel blev så småningom ordförande i riksdagens konstitutionsutskott och landshövding i Stockholm. Reidunn Laurén blev president i kammarrätten. I ingetdera fallet, vad jag kan minnas, har kreditkortanvändningen någonsin anförts mot dem.
Men varför har ett antal statsråd som på kommando gjort en exakt lika formulerad förtalsattack mot den socialdemokratiska partiledaren?
Det är uppenbart att man på regeringshåll insett att man har svårt att få en tillräcklig väljaracceptans för sin politik för att klara en valseger. Taktiken blir därför att försöka vrida debatten från sak- till personfrågor,

"Utdrag från artikel av Anne-Marie Lindgren, Arbetarrörelsens tankesmedja", gjort av
Ove Klinthäll.